Senaste inläggen

Av Linus - 30 december 2007 14:00

Nu kör vi igen! Jag har efter två månader (datumet precis här ovanför ljuger, det är i själva verket 17 februari nu.. Men det såg så fult ut med en helt tom sida med bara detta inlägg..) av koma på hemmafronten tagit tag i mitt liv igen (nåja), och har börjat blogga igen. Den nya bloggen hittar ni på här. Förhoppningsvis ses vi där!

Av Linus - 24 december 2007 13:10

Mina kära läsare, vänner och familjemedlemmar!


Hoppas att denna blogg har varit till glädje för er och att ni kanske också har lärt er lite mer om Island, och kanske om mig, under denna höst! Nu går denna blogg i graven, den har som uppfyllt sitt syfte i och med att jag har kommit hem från Island igen.


Kanske kommer jag fortsätta blogga, men det sker isf på annan plats och vid en annan tidpunkt (mao, inte före nyår). Men jag kommer nog lägga upp en länk här om/när jag startar min nya blogg, så ni kan hitta dit!


Tack för mig!


Jag vill även ta tillfället i akt att önska er en God Jul och ett Gott Nytt År!

Av Linus - 22 december 2007 23:39

Jag vet inte riktigt hur jag skall avsluta den här bloggen. Det blir nog inte idag iaf.


Men låt oss börja med ovanstående bild. Det är jag och Páll Óskar. Bilden är tagen på Oliver i torsdags. Visst är vi lika? (Här kan ni hitta lite mer bilder från i torsdags, om ni vill se)


Vad kan jag mer säga om torsdagen. Ja, den var jobbig. Fruktansvärt jobbig. Samtidigt som den var väldigt trevlig (vi mötte ju Páll för fanken). Att säga hejdå var inte så roligt, vilket fick innebörden att jag drog ut på det väldigt länge. Med andra ord, jag kom hem klockan fyra, och var både ledsen och väldigt trött. Jag fick bara sova två och en halv timme innan det var dags att gå upp igen.


Men nu är jag ju iaf hemma. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det än. Det känns väldigt konstigt. Väldigt främmande på något vis. Som hemma, fast ändå inte. Jag tror det märktes mest på mig igår när jag träffade Joel, Magnus och alla dom andra. Så otroligt roligt att se dem igen, men samtidigt saknade jag Reykjavik och alla där. Detta blandat med en otrolig trötthet gjorde nog att jag gav ett ganska konstigt intryck.. Lite frånvarande skulle jag nog säga. Eller vad säger ni som mötte mig?


Jag tror det kommer ta någon dag innan jag har anpassat mig helt till Sverige igen.


Och jag saknar Reykjavik och alla. Det gör jag verkligen. 


Detta är inte det sista ni hör av mig, det kommer nåt till innan den här bloggen dör (Men med det säger jag inte att jag slutar blogga, den kanske återupplivas på någon annan plats...). Så håll koll!

Av Linus - 20 december 2007 18:16

Nu är det dags att stänga butiken. Sista stunden är kommen. Dags att släcka lyset. Ja, ni fattar. Nu är jag ett dygn från att vara hemma i Umeå (iaf om 25 minuter). Detta kommer bli det sista blogginlägget skrivet på isländsk mark. På Guesthouse Aurora. I min säng i rum nummer 12. Vad skall jag då säga?!


Först och främst, idag har varit en jobbig dag. Lite fysiskt då jag har städat mitt rum, men mest mentalt. Jag har nu tillslut fattat att det blir inte mer än så här. Det är dags att åka hem igen. Den lilla bubblan vi har levt i under fyra månader skall spricka och allt går tillbaka till det normala igen. Tror jag insåg det på riktigt nu imorse i samband med att Vasa åkte (han missade inte flyget, jippie!). Inte för att säga hejdå till Vasa var särskilt jobbigt, vi ses ju nästa fredag igen, men det blev ett avsked av hela konceptet om ni förstår vad jag menar. Eller så var det igårkväll som jag insåg på riktigt att det var slut. Oklart, men nu är det snart slut.


Under de senaste dagarna har jag tänkt mycket på hur det kommer vara hemma igen. Precis som vanligt antar jag. Kommer ta kanske tre dagar så är jag inne i det hela igen. Att det är jul kanske också gör det hela smidigare. Vi får se... Men det kommer bli skönt att komma hem och träffa er alla!


Ikväll skall vi käka en sista middag tillsammans på Thors, jag, Mathias, Charlotte, Rachele, Tomasso och Jón. Sen en sista liten sväng till Barinn för att säga hejdå till alla andra. Och sedan hem och sova.


Men bilden här uppe är ifrån Halgrimskirkjas torn för en timme sedan. Jag, Jón och Tomasso tog oss en tur upp, då de två aldrig har varit inne där tidigare. Det var vackert att blicka ut över Reykjavik en sista gång. Jag kommer med säkerhet komma tillbaka, men det kommer inte vara samma sak då.


All good things come to an end


Detta är mer eller mindre det sista som händer på Islandsbloggen. Ska försöka skriva några inlägg till när jag kommer hem, mest för alla "islänningar" som läser denna blogg. Men jag kommer meddela er när det inte blir något mer, så ni kan vara lugna. Kanske kommer jag fortsätta hemma i Sverige. Kanske inte. Jag vet inte än, och har ingen lust att tänka på det heller.


Och som avslutning får ni följande isländska fras:


Ég elska þig
Av Linus - 19 december 2007 18:55

Jag tycker vi börjar på den senare delen av rubriken.


Igår skulle ju Chema ha lämnat oss, och idag var det ju Jóns tur. Det finns bara ett problem... De försov sig och missade sina flyg...


Vi börjar med Chema. Han skulle ta flygbussen vid kvart i fem igår, då flyget skulle lyfta vid sju, men sov bort sig totalt. Om detta berode på det kanske lite kraftiga aloholintaget på måndagskvällen låter vi vara osagt... Han hade iaf totalt ignorerat sina fyra alarm på mobilen, samt de otaliga telefonsamtalen från Spanien under morgonen (de tänkte se till att han steg upp). När jag vaknade vid elvatiden igår så hörde jag Chemas röst. Han stod vid ytterdörren och pratade med sin far i telefon... Dom var sura på honom... Han packade ihop sina grejer och tog en taxi till Kelflavik för att sätta sig på första bästa flyg till London, där han skulle byta flyg. Hur det gick för honom vet vi ej, men vi har inte hört något mer från honom så troligtvis har han lämnat landet. Men det blev nog ett dyrt kalas det där...


Idag var det då Jóns tur. Hans flyg skulle lyfta klockan nio, dvs lite mer mänsklig tid. Men han gjorde precis samma sak som Chema, totalignorerade alla alarm. Och detta trots att han inte rörde en droppe alkohol igår. Imorse vaknade jag klockan åtta av att Jon bankade på min dörr "Linus, I've missed my flight". Då tog operation lösa problemet vid. Jag fick ringa till IcelandAir, och låstas heta Jón (då han inte litade på sin engelska i denna situation). Efter att jag hade förklarat situationen så sa dom bara "Well, now you have a problem...". Men efter lite dribblande fram och tillbaks ska han iaf lämna Island på fredag istället, och det kostade bara 10 000 ISK extra. Tror det var bra att vi lyckades få tag på dem innan flyget lyfte, annars hade det nog blivit dyrare.


Så efter detta har jag kommit fram till följande. Jag skall i fortsättningen inte skriva om de personer som skall åka hem. Det verkar föra otur med sig, så varför chansa... Men det skulle iofs vara otroligt komiskt om Vasa missar sitt flyg imorgon...


Idag har jag gjort mina julklappsinköp. Igår så kollade jag läget, för att idag ta tag i det hela och jag rev av det på en och en halv timme. Lite stolt över mig själv faktiskt. Men trots att det är det dyraste landet i världen snålar inte islänningarna när det gäller jul, eller allt annat för den delen. Dom shoppar som det inte finns någon morgondag...


Men i Kringlan hittade vi en fin sak. En stor julgran stod uppställd inomhus och jättemånga paket låg under den. Vi lyckades genom våra  excellenta isländska kunskaper förstå att paketen under granen skulle delas ut till fattiga barn här på Island, och att man fick lägga hur många paker själva under granen, med en åldersmärkning på dem (dvs vilken ålder barnet bör vara i för att uppskatta presenten). Är inte det en väldigt fin gärning? Det tycker iaf jag!


Och vill ni läsa lite om isländsk jul kan ni läsa här. Det om de 13 jultomtarna är rätt kul tycker jag, och vad de ger för presenter. 


Och dagens isländska fras är: (ännu en användbar Joel, men det heter inte "ocksur". Det heter "líka". Improve your Icelandic)


Fólk segir mér að þú sért engill og ég er sammála þeim - Folk säger att du är en ängel, och jag håller med 

Av Linus - 18 december 2007 21:46

Idag säger vi hejdå till Jón. Och dagen till ära har jag då en bild som han har tagit. Bilden är tagen nere vid "vikingaskeppet" (har faktiskt inte lärt mig vad det heter) och togs när den första snön precis hade fallit här i Reykjavik, datumet var den 29 oktober. Visst är det vackert?


Jón då. Han är ju den andra kedjerökande spanjoren som vi har haft här i huset. En underbar människa även detta. Hans studieresultat lämnar kanske lite övrigt att önska, men det är förståligt då alla hans kurser är på isländska (detta har vi gått igenom tidigare på bloggen, kolla i September eller början av Oktober om ni vill bli påminda)... Men han håller humöret uppe ändå. Han kan vara lite tystlåten ibland, men när han väl sätter igång (efter nån öl) så går det inte att få tyst på honom. Han har ju även gjort klassiker som att bli hemskjutsad av Polisen samt haft en tvåtimmars promenad hem från NASA (ligger 15 minuter härifrån, promenadvägen). Han ser ut som en liten dvärg, då han är kort och bastant (inte tjock) och går alltid omkring i shorts inomhus, vilket förstärker denna känsla. Han har, som jag skrev häromdagen, också haft en benägenhet att ramla in på mitt rum vid 12-tiden på lördagar och söndagar för att prata, och oftast väcka mig. En trevlig tradition. Jag kommer sakna honom också, helt klart!


Sen kan vi gå över på mina studieresultat också. Av de två kurser jag hitills har fått betyg i, International Business och HRM, så har jag överträffat mina vildaste förväntningar. I International Busniess fick jag en 9.0 (10 är max, 5 är godkänt), vilket placerar mig som topp 5 bland 130 elever, och i HRM fick jag 8.0 Detta betyg är helt galet... De två grupparbeten som vi har gjort i denna kurs har inte direkt rosat markanden betygsmässigt (6,5 i genomsnitt, och de står för 40 % av betyget). Detta betyder att jag måste ha skrivit minst en nia på tentan... Det var denna som var Världmästerskapen i ordbajseri... Jag är nog duktig på det trots allt...=) 


Och prisnivån här i landet är horribelt hög, jag vet... Men man har vant sig, det finns ju inte så många val direkt. Men ska bli skönt att komma till ett land där pizzorna kostar 50 kronor, och inte 150... Skall sannerligen bli skönt för plånboken!


Dagens fras är:


Eg sé stjörnur í augunum þínum - Jag kan se stjärnorna i dina ögon

Av Linus - 17 december 2007 21:11

En vecka till jul. Vad har vi då för väder. Jo tio grader, regn och blåst. Bland de sämsta dagarna vädermässigt sen jag kom hit. Julstämningen höll sig på avstånd även idag med andra ord...


Näste man att lämna skutan är Chema. Så ett inlägg om honom är väl på sin plats, då ni kanske inte riktigt har fått lära känna honom särskilt bra genom min blogg. Och det är synd, för er.


Från första början gjorde Chema inte så mycket väsen av sig. I ett av mina första inlägg här på bloggen, när jag berättade om mina sambos, så klassificerades han som en kedjerökande spanjor. Det är han, och han har fått utstå många väderlekar vid ytterdörren när ciggen måste intas. Jag skrev även i detta inlägg att han var bra på engelska. Detta påstående byggde nog mer på vad jag trodde än fakta. För Chema var inte duktig på engelska när vi kom hit. För att tala klarspråk så var han helt värdelös! När man pratade med honom i början så log han bara och sa "Si, si" och "I don't understand". Nuförtiden är han mycket bättre. En av få människor som har blivit bättre på engelska under sin tid här...


Men han är en helt underbar personlighet. Han har helt galna upptåg för sig och är en riktig kvinnocharmör (inte värre än Vasa, men det går ju inte...). Han brukar alltid landa på Cafe Kultura när vi går ut, tillsammans med Tomasso, och deras intag av allehanda shots vissa kvällar spränger många gränser för vad som anses nyttigt... Han är alltid glad och har man tråkigt kan man alltid gå in på hans rum och får sig en rolig stund, om än bara en pratstund. Detta rum är överlägset husets minsta. Det är kanske 6 kvadratmeter, ligger precis vid ytterdörren och saknade element de två första månaderna vi var här. Men han verkar tycka om det, då han inte vill byta rum till nästa termin (han kommer vara här i vår också) även om han fick för Siggi...Han pratar flera gånger i veckan med sina föräldrar och vänner (till skillnad från vissa andra), och de är så moderna att de använder MSN Messenger till detta. Och som grädde på moset så har han de senaste dagarna komponerat ihop en video som sammanfattar vår tid här på ön. Vi fick titta på den idag, och den är helt underbar! Jag kommer definitivt sakna Chema!! 


Och har ni uppskattat dagens fras? Borde jag fortsätta? Har som inte fått några reaktioner direkt... 

Av Linus - 16 december 2007 22:47

Nu är det bara 4 dagar kvar i Reykjavik. 4 dagar till med på denna ö i denna stad. Det börjar bli dags att göra lite reflektioner.


När jag första gången satte min fot på Island undrade jag var jag hade hamnat. Det var en ruggig sensommardag då jag lämnade ankomsthallen på Keflavik och satte mig i flygbussen på väg mot Reykjavik. Jag var trött och hungrig och undrade var jag egentligen hade hamnat. Bussen åkte genom det karga stenlandskapet på väg mot Reykjavik, folk pratade på ett konstigt språk som jag inte förstod ett ord utav, jag som trodde att isländskan skulle vara lättare att förstå. Stenlandskapet byttes av mot mer bebyggda områden. Förorterna började torna upp sig på sidan av mig, och jag undrade återigen var jag hade hamnat. Husen såg inte ut som Sverige, eller de nordligare delarna av Europa för den delen heller. Det såg inte ut som jag hade trott eller förväntat mig. Det var annorlunda. Bussturen går vidare. Jag börjar skönja Halgrimskirkjan, som jag vet att jag skall bo bredvid, och förstår att jag snart är framme. Väl framme i Reykjavik blir jag återigen överaskad. Det ser ju inte ut som jag har tänkt mig. Jag kan inte längre påminna mig själv om hur jag trodde att allt skulle se ut, men det såg iaf inte ut som det borde. Jag tar min väska och siktar in mig på Halgrimskirkjan. För första, men definitivt inte sista gången, vandrar jag upp för Njardargata. Det är tungt med väskan och jag är fortfarande hungrig. Men så är jag uppe, och upptäcker att jag skall svänga vänster in på Freyjugata. Och där är det, Aurora, mitt hem de närmsta månaderna. Jag går in och finner huset tomt. Efter vissa om och men hittar jag en städerska som berättar att Siggi inte är där, utan att jag får vänta på honom nere i köket. Jag sätter mig och väntar. Det har börjat regna, och det smattrar på det tunna taket. Jag undrar vad har jag gett mig in på och börjar få lite hemlängtan, redan...


Nu är detta mer en tre månader sen. Det var inte så mycket att vara orolig för. Jag har lärt mig att Siggi inte dyker upp i tid. Jag har vant mig vid hur Reykjavik ser ut. Jag har vant mig vid det karga landskapet. Jag har vant mig vid arkitekturen. Och jag har vant mig vid det underliga språket. Detta så till den del att jag varje gång träffar en okänd människa som pratar svenska så hajar jag till. Det känns underligt att de pratar svenska och inte isländska. 


Men jag har vant mig vid mycket annat också. Att Tomasso pratar högt. Att Vasa inte sover på nätterna men likväl hela dagarna. Att Chema och Jón står i ytterdörren och röker samtidigt som de smattrar på med sin spanska. Att Marte och Vasa inte förstår vad de egentligen pratar om med varandra. Att dricka Kaffe på Thors. Att titta på fotboll på Glaumbar. Att Mathias är som ett nervvrak varje lördag i samband med att Middlesbrough spelar. Att Vasa och Charlotte lämnar Glaumbar i halvtid. Att käka tonfiskpasta. Att gå på Bonus. Att lägga sig i en utomhuspool när det regnar och blåser. Att vakna varje lördag och söndagmorgon av att Jón knackar på dörren och vill komma in. Att Tomasso alltid har med sig en "present" när han är på väg hem efter ett krogbesök. Att oavsett hur mycket vi lovar varandra att hålla ihop så står man likväl på Pizza Pronto vid halv femtiden mer eller mindre ensam. Att Vasa har slut på pengar på mobilen. Att Vasa har slut på pengar. Att Chema inte går till skolan. Att Francois helt oprovocerat går till verbal attack mot första bästa offer när han är hungrig. Att man inte skall vara "unpolite". Att Norge och Sverige skall ingå en union. Att man är "edru". Att allt är frabaert. Att den universalla svordomen är "Dios fucking mios". Att James trummar i sitt bord i rummet ovanför. Att Erik duschar ohyggligt länge på morgonen. Att det regnar. Att det blåser. Att du blir lycklig varje gång det är bra väder. Att förklaringen på alla konstigheter är "Det är Island". Att vattnet luktar ruttna ägg. Att Skolavördustigur är ett helvete att gå uppför. Allt detta och allt annat, det har jag vant mig vid.


Jag tycker det skall bli skönt att komma hem till slut. Men jag vill fanimej inte lämna den här stan och alla dessa människor. Det vill jag inte. 

Skapa flashcards